Det är god praxis att säkerställa att alla växel-satser är fullständiga på så sätt att de vid varje körning hittar en passande branch.
Detta är faktiskt inte en helt trivial uppgift när man beaktar följande:
Dessutom kräver JLS en flödesanalys för enum-växelsatser vilka kan leda till oväntade kompileringstidsfel:
enum Colors { RED, GREEN, BLUE }
String colorString(Color c) {
switch(c) {
case RED: return "red";
case GREEN: return "green";
case BLUE: return "blue";
}
}
Kompileringssvar:
"Metoden måste returnera ett resultat av typen String. Observera ett problem avseende saknad 'default:' vid 'switch' har undertryckts, något som kanske hänger samman med detta problem".
Detta meddelande har utformats att varna användarna om de olika slutfördhetsbegreppen: flödesanalysen som krävs av JLS betraktar alla enum-växelsatser utan standardsats som ofullständiga även om den listar alla (nu kända) enum-konstanter. Detta rör både retursatser och definit tilldelning av lokala variabler eller tomma finalfält. Om du följer alla rekommendationer nedan kommer meddelandet ovan dock aldrig att visas.
Se kompileringsinställningar angående rapportering av olika nivåer av ofullständighet. Längre fram diskuterar vi olika designmål och policyer samt hur de kan kontrolleras med Eclipse Java-kompilatorn.
Optimalt ska alla växelsatser ha en meningsfull standard-branch som hanterar alla satser som inte explicit listas med strategin "alltid-rimlig". Självklart kan en sådan strategi vara svår, eller rent av omöjlig, att hitta i många fall, menom du kan hitta en meningsfull standardimplementation är det absolut den bästa lösningen.
Om kompilatorn varnar om ett saknat standardskiftläge men det rimliga att göra som standard är inget, kan detta vara väl värt att dokumentera.
default: där du bara skriver en kommentar som förklarar att (och varför) det är OK att göra inget vid denna växel. På så sätt berättar du för kompilatorn att du inte bara har glömt bort standardskiftläget här.
Om det verkligen inte finns någon rimlig standardimplementation kanske du som en sista utväg vill förebygga att ett orimligt värde blir roten till andra fel längre fram, dvs. du kanske vill låta körningen misslyckas tidigt.
default:-skiftläge som ger ett undantag och/eller loggar problemet.
Alla växelsatser ska kunna tilldelas någon av de tre kategorierna ovan. Det innebär att låta kompilatorn varna om alla saknade standardskiftlägen är en generellt giltig strategi.
När man har en växel för ett enum-värde kan det vara önskvärt att explicit komplettera alla enum-konstanter med motsvarande skiftlägessats.
Om du inte gillar alternativet att alla enum-växlar ska berätta om alla enum-konstanter men ändå vill få en varning om etiketter som saknas för vissa enum-växelsatser behöver du välja strategi för varje enskild växelsats.
String colorString2(Color c) {
switch(c) {
case RED: return "red";
case GREEN: return "green";
//$CASES-OMITTED$
default:
return "unknown color";
}
}
Tips Om kompilatorn rapporterar något i stil med "Enum-konstanten BLUE ska ha motsvarande skiftlägesetikett i denna enum-växel på Color" erbjuds en snabbfix där du kan infoga märkordskommentaren.
Ovanstående rekommendationer visar att du får bäst hjälp från kompilatorn om du aktiverar alla valfria varningar vad gäller ofullständiga växelsatser och använder tomma dokumenterade standardskiftlägen plus märkordskommentarer //$CASES-OMITTED$ för att märka upp de växelsatser där det är OK enligt designen med ofullständighet. Om du följer dessa rekommendationer får du alla relevanta varningar (eller fel, om du vill) när
branches utelämnas av misstag, inklusive situationen när du i ett sent stadium lägger till en eller flera enum-konstanter.
Alla undantag från denna maximala fullständighet dokumenteras i koden och flaggas därmed inte längre med någon varning.
Kompilatorn kan trots detta inte förebygga användningen av inkonsekventa klassversioner vid körningen, så en klass kan kompileras mot en gammal version av en enum-typ, medan i den körande tillämpningen kanske enum-typen har flera enum-konstanter. För sådana och liknande situationer kan en lämplig standardimplementation av typen "fånga-alla" ge körningsundantag som varnar om denna inkonsekvens och hindrar felet från att sprida sig vidare i tillämpningen.
Har man ett tillagt värde i de strikta kompileringsinställningarna enligt rekommendationerna ovan inträffar inte längre problematiska felmeddelanden om saknad retursats som visas ovan (eller liknande meddelanden om oinitierade variabler).